Det var en gång...
...en sur gubbe. Den sura gubben hade ölmage som han försökte dölja med en rutig skjorta. Det fungerade tyvärr inte. En dag var den sura gubben ännu surare. Det var bara för att han hade märkt att skjortan var svår att knäppa över magen. Just den dagen så satt på samma tåg som två blondiner från Östermalm. Lucky him! Han blev jättesur för att de hade så fint blont hår och han själv knappt hade något kvar. Så han började skrika på folk. Inte okey!
Vad lär vi oss av det här?
Avundsjuka försvinner inte för att man börjar skrika på folk.
